Tänk att varje dag är en del i livets universitet. När jag var på korvkurs med gastronomen-krögaren-kokboksförfattaren-mm, KC Wallberg nu i veckan, lärde jag mig bl.a att om man saltar in en råvara ett par timmar (eller längre) innan man skall anrätta den påbörjas en process som både förhöjer smaken och förbättrar råvarans egenskaper, blir mörare och håller ihop bättre – fiffigt va! Jag döper därför mina älgfärsbiffar till Wallbergare!

Att få färs av magert älgkött att hålla ihop är inte alltid så lätt, men nu gick det riktigt bra när jag några timmar innan jag skulle bereda färsen tillsatte saltet och rörde ner och lät sedan stå svalt och gona till sig.

Tog fram färsen från kylen, tillsatte äggulor (4 st till ca 600 gram färs) och sedan (ca 4 dl) grädde som jag arbetade in i färsen, lite i taget. Smakade av med salt och vitppepare. Formade färsbiffar som jag vände i ströbröd och stekte på medelvärme på båda sidor. Färsbiffarna fick sedan gå färdigt några minuter i 180 graders ugn.

Serverade Wallbergarna med påotatismos, gröna bönor från sommarens skörd, rårörda lingon och brynt smör. Det här funkar både för vardag som fest – nu var det fest!

Älgfärs, hjortfärs eller annan mager färs passar fint att göra de här goda biffarna av. Eftersom jag jagar en del har jag förmånen att komma över viltkött, mera naturligt än så kan knappast råvaran bli.

Blandade den magra älgfärsen med ett ägg, salt, svartpeppar , fyra kryddor (epiche riche) och en riven mozzarellaost. Gjorde sedan portionsstora biffar och stekte på medelvärme på båda sidor tills de var genomstekta. Hällde lite grädde och vatten i pannan mot slutet så det blev lite skygräddsås.

I en annan panna stekte jag kokt kall potatis i rejäla bitar med lite salt, peppar, råsocker och ströbröd.

Serverade färsbiffarna med den stekta potatisen, såsen, rårörda lingon och heminlagd gurka.