Just hemkommen från en alldeles fantastisk nostalgimåltid hos bror och svägerska. Bjöds på sillbullar, en gammal kulturrätt från fattigsverige som min bror tagit till nya höjder. Tidigare drygade man ut rester av kött med, i bästa fall urvattnad sill, men så här gör min bror;
Lägger saltsillfiléer i kallt vatten i kylskåp, sådär en 4-5 timmar. Häller ur vattnet och låter filéerna rinna av innan de torkas väl med hushållspapper och förvaras kallt till de skall malas. En potatis på ca 4 sillfiléer kokas och får sedan svalna.
Köttet, lämpligast fläskkarré, ungefär lika mycket i vikt som sillfiléerna, körs i ugn på ca 180 grader med salt och nymalen vitpeppar tills det knappt är genomstekt. Därefter läggs köttet att svalna.
Gul eller röd lök hackas fint och fräses i panna utan att ta färg tills den mjuknat och torkat upp. Låt sedan svalna.
Koka kalvbuljong, vatten plus tärning eller fond från flaska. Tillsätt soja och ev. lite kolorit för att mörka ner färgen, socker och ättika till en angenäm balans mellan sälta, sötma och syra. Avsluta med att reda av såsen med lite majsstärkelse så den blir lite simmig, tillsätta sist sultanrussin och håll varmt.
Nu mals kött, sillfiléer och potatis på den grova skivan i köttkvarnen, ta sist en brödbit som får rensa kvarnen. Tillsätt det mjukfrästa lökhacket, ett ägg, nymalen vitpeppar och blanda om ordentligt. Konsistensen brukar bli lite lös så tillsätt gärna lite ströbröd plus ev. vetemjöl för att få lite stadga i smeten.
Gör stora bollar av smeten, platta till som pannbiffar och vänd i ströbröd innan de steks i medelvarm panna i smör tills de blir knappt genomstekta och har fin färg på båda sidor.
Servera sillbullarna med den sötsura såsen och kokt potatis. En kall öl passar perfekt till härligheten. Tack kära bror!